Trenden med unga tränare. Eller är det en trend?

25.03.2020

Det här är är ett ämne jag ville skriva om så tidigt som 2017 men som aldrig blev av. 


De senaste åren har en rotation skett inom tränaryrket. Jobbet har historiskt varit förknippat med gamla män mellan 50 till 70 år (kanske mer ibland) men något har ändrats där. Det har blivit ett bytte av vakter som man så fint säger.


När började den här utvecklingen? Varför började den? Är det en tillfällig trend eller något permantet? 

Först och främst kan vi gå tillbaka till debbaten om utländska tränare i England från 2017 (en debbat som brukar dyka upp med jämna mellanrum i andra samhälldelar). Då sades det från Sam Allardyce, Alan Perdew och deras tränarfölje att utländska tränare kom och tog deras jobb i ligan och att unga tränare då inte fick chansen. Det fullständigt rimliga argumentet mot det var ju att det faktsit var de själva som genom att hänga kvar långt efter deras bäst före datum gått ut blockerade vägen för unga tränare. Debatten väckte kanske något form av medvetande hos folk och kanske var det en tankeställare. 

Gamla i gamet, Big Sam och Alan Perdew.

De senaste åren har en rotation skett inom tränaryrket. Jobbet har historiskt varit förknippat med gamla män mellan 50 till 70 år (kanske mer ibland) men något har ändrats där. Det har blivit ett bytte av vakter som man så fint säger.

I Tyskland, ett land som varit instrumental viktig för utvecklignen, har man legat steget förre England sedan slutet av 10-talets första halva. Unga tränare som Tomas Tuchel, Julian Nagelsmann, Niko Kovac, Manuel Baum, Pal Dardai, Ralph Hasenhüttl har gjorde succé i ligan. Många andra har också gjort ett bra jobb i resterande Europa. Dessa tränare har blivit del av en ny generation som lyckats ta fotbollsvärlden med storm. När de gamla rävarna har misslyckats och verkar köra fast, när Arsene Wenger, Jupp Heynckes och José Mourinho börjar bli till åren eller tappa sin relevans i fotbollsvärlden behöver någon ny fylla på.

Tohmas Tuchel, Julian Nagelsmann några av de som varit aniktet ute för den unga tränarvågen i Bundsliga.

De senaste åren har en rotation skett inom tränaryrket. Jobbet har historiskt varit förknippat med gamla män mellan 50 till 70 år (kanske mer ibland) men något har ändrats där. Det har blivit ett bytte av vakter som man så fint säger.

Länge var rädslan att unga tränare, även om de skulle tillföra energi, inte skulle kunna tillföra andra egenskaper som rutin och trygghet likt de mer rutinerade tränarna. Därför såg vi länge hur de gamla rävarna forttsatte få jobb efter jobb. Men i och med Zinadine Zidane, Leonrdo Jarim, Mauricio Pochettino framgångarna lades grunden för ett mer öppet tänk gentemot yngre mer oprövade tränare. De tränare som fått chansen gjorde ofta succé, tystade kritikerna och krossade de förmommar och tvivel som fanns tränare. Detta öppnade upp dörren för Frank Lampard, Ole Gunnar Solskjaer med mera.

Till vänstra hörnet i bild  Mauricio Pochettino, vänster uppe Leonrdo Jarim och till höger Zinedine Zidane.

De senaste åren har en rotation skett inom tränaryrket. Jobbet har historiskt varit förknippat med gamla män mellan 50 till 70 år (kanske mer ibland) men något har ändrats där. Det har blivit ett bytte av vakter som man så fint säger.

I alla yrken, likt inom lärarbranchen just nu i Svergie, måste en generationsväxling ta plats vart siså där trettionde år. Kanske är det vi ser nu bara en naturlig del av en sådan process?
 
Varför var det så svårt att låta den här genrationsväxlingen ske utan motstånd? När fotbollspelarna de senste åren gått igenom samma process då vi sett ett dussin legendarer lägga av som Drogba, Iniesta, Xavi, Puyol, Thierry Henry, Ryan Gigis, Xabi Alonso, Samuel Etó (listan kan göras lång) samtidigt som en ny generation taggit plats. Troligtvis för att vi är rädda för ny förändring och att tränaryrket har varit så starkt förknippat med äldre. 

Det var något som länge hindrade klubbar från att utvecklas och röra sig vidare. Det krävs att man måste tänka nytt om man ska klara sig i det långa loppet. 

Tillbaka till England. Där ser vi nu tydligt hur flera klubbar väljer att satsa på eget och ungt i spelartruppen men också eget och ungt på tränarposten. Arsenal, Manchester United och Chelsea har alla unga nya tränare till sitt förfogande (med olika lyckade resultat på fotbollsplan). Det är tydligt att oavsett om detta fenomen är en trend eller inte så är det något som kommer att vara kvar ett bra tag.