Matchanalys/bokslut: Skillnaden mellan en hoppfull framtid och en jobbig sommar skedde på King Power Stadium

27.07.2020

Ödesmatcher. En säsongs slit kommer alltid ner till små ögonblick i slutändan då lagen måste leverera, matcher då fansen tittar på bitandes på naglarna och skrikandes för sina liv. Det spelades en sådan match i söndags på King Power Stadium. Men det kändes inte riktigt som det. Aldrig tidigare har fotbollen varit lika tom utan sina fans.

Ibland är skillnaden mellan lyckande och misslyckande liten. Så liten som ett par poäng, eller rättare sagt (Så STOR som en Champions League plats). Det var det som stod på spel mellan Leicester City och Manchester United i söndagens sista Premier League omgång.

I en match som började utan några heta chanser de första 20 minuterna och med två lag, United och Leicester, som verkade dra jämsides kändes det lagom lugnt för att vara årets viktigaste match. Så blir det när fansen inte är med.

I United var Pogba en standout, alltid bländande med sina passningar och vackra toucher. Framåt för Leicester var Youri Tielemans och Kelechi Iheanachoaktiva och lyckades kombinera flera finna anfall. Leicester åt sig in i matchen. Det hade lätt kunnat resultera i 1-0 Leicester redan i första halvlek men man satte aldrig sista passen, i mycket enkla lägen då det var märkligt att man inte lade den. 

Istället kom de hetaste chanserna för rävarna från mitten med hårda kanoner främst en från Ndidi. Något som inte räckte till då De Gea parerade lätt. Utan Madison är det här Leicester anfallet mycket mer lättläst och stoppbart. 

Uniteds backpar Linderlöf och Maguire höll upp bra en dag då uppgiften inte var de allt för övermäktig.Men trots att Leicester i andra höll på att ta ledningen kom United, i en period då man inte riktigt hade något spel, istället in i matchbilden. En straff dömdes för United och Bruno Ferandes klev fram till 11 meterspunkten. Sedan Bruno Fernandes kommit till United har de inte förlorat en match på 13 raka. En svit United har blivit väldigt hyllade för, något man kan kritisera då motståndet inte varit det tuffaste. Låt oss se hur detta United svarar nästa säsong i toppmatcher då pressen är på.

Självklart var det Fernandes som skulle kliva fram och ta straffen, mannen som har vart katalysatorn som utlöst Uniteds potential (utan honom hade de aldrig nått CL).  Kasper Schmeichel kunde kasta sig bäst han ville men 1-0 United efter säker straff från portugisen.

Självklart måste man också göra sig rätta och hylla Ole Gunnar Solskjær för att han verkar ha gett den riktning, glädje och syfte de länge saknat och optimismen han utstrålar har smittat av sig på alla i klubben. United verkar vara ett lyckligt fotbollslag för tillfället igen. Anfallet har visst blivit vassare och man se förbättringar i kombinationerna.

Men tyvärr finns mycket att jobba på. Uniteds anfallsfilosofi under Solskjer har varit väldigt baserad på att kapitulera på motståndares misstag. Dagar då motståndarna inte bjuder på några har man svårt att få till något. 

Försvaret ska vi inte ens prata om. Där måste den riktig förändringen, dels i spelarmaterialet men också på en organiserande plan, ske om United ens ska han en liten chans att befästa sin plats i toppen och kanske vinna någon titel. Frågan är om Solsjker är den mangern som kan klara av det.

De som hävdar motsatsen kring Uniteds problem försöker bara lura sig självs vilket i Unitedfans fall är högst kontraproduktivt. Att låsas om som att dina problem inte existera löser de inte utan gör de större som de flesta vet.

Manchester United är upptagna att bygga upp ett nytt projekt för framtiden. Man försöker, och har försökt, ta sig tillbaka till toppen genom att bygga på den lovande unga generation som de sitter på ledda av Solskjær optimism. Att de säkrat Champions League spel är helt avgörande för framtiden av detta projekt då det är skillnaden mellan det som betraktas som en misslyckad säsong och en ganska godkänd säsong. Skillnaden mellan ett havljummet projekt och ett med en lovande framtid. Champions League spel är nämligen attraktionsvärde och legitimitet i sig. Legitimt på att man är på rätt väg och är i turneringen med de största lagen och attraktionsvärde för att det är den turneringen de stora spelarna kräver att spela i och söker sig till. Turneringen alla drömmer att spela i.

Mycket slit för Leicester City mynnade inte ut i något och man kan inte låta bli att tänka på att conravisruset kan ha rånade rävarna vinsten igår. Är det tänkbart att Leicester hade vart ett helt annat lag framför sina fans på hemplan i säsongens viktigaste match? Det är mycket troligt att matchen hade gått ett annat håll med fansen med. När man låg under i slutet hade det verkligen behövts en hejapush från läktarplats. Men det fanns inte att finna idag.

En gamla mittback som gick upp för att testa skott, En skyttekung som var nära att utöka sin ledning i skytteligan men ändå inget som var så där rykande het och inget som räckte till för Leicester.

Leicester ska inte var besvikna med sin prestation. En 5 plats bakom lag som Liverpool, City, United, och Chelsea är klart godkänt. Det här är bara deras första säsong och de har redan gjort mer utveckling under den här tiden en vad Ole gjorde med United på 1 år. Men Brendon Rodgers måste nu vissa att han är kapabel att vända den här negativa trenden till skillnad från hur allt gick utför i hans period i Liverpool. I motgång har han nu ett rykte att inte kunna leda sitt lag.

Skillnaden mellan en kaotisk sommar, full av beskyllning och pessimism och en sommar med bra framtidsutsikt och optimism för "The red devils" var Uniteds insats på King Power Stadium som säkrade de CL-spel nästa år. Vi ska inte göra oss själva otjänsten och låtsas som att allt är rosor nu för det. Den som ser United spela ser att det finns uppenbara brister i spelet. Men för tillfället är det här en stor vinst. 

Juste ja... glömde nästan det viktigaste: Jesse Lingard gjorde mål i ligan igen. Lol x3. Det var 2 år sedan senast Alltid något. 

Glad Tisdag.