San Siro ska rivas men borde få stå kvar

10.07.2020

En ny era av fotbollen ser sin gryning. Planerna i Italien på att riva en av fotbollens jättar är i rullning. När vi går en framtid utan San Siro till mötes är det ett kapitel fotbollshistoria som går mot sitt slut.

Fotbollsarenor. Vår tids mest missförstådda arkitektverk. Stenar på stenar, kanske snygga men vadå liksom?

En fotbollsarena är i själva verket mycket mer än bara tegel på tegel. Till att börja med är fotbollsarenor ett hem. Ett hem för gemenskap, lojalitet och vänskap. Där har många fällt tårar, där har ännu mer skrattat och skrikit. Där har miljoner kramats och förenats.

Arenorna är en reflektion av samhället precis som sporten som utövas där i reflekterar vår samtid bättre än något tänkbart mätinstrument. I dess helhet finns där både det vackra och det fula. Mänskligheten när den är som allra bäst och allra värst. Glåporden och rasismen som tagit sig in på läktarna är idag en smärtsam påminnelse om den ökade främlingsfientligheten i Europa.

Fotbollsarenor är så klart mer än bara en gräsplan med lite läktare runt. De är en stor klick av människans historia och en ännu större klick av människans kultur. De är levande objekt som rymmer oändliga historier om märkliga öden och förtrollande ögonblick.

Nivåer i paradiset

Men så finns det nivåer i paradiset - En arena i det slaget som San Siro finns inte. Även den neutrala fotbollsåskådaren kan erkänna dess storhet.

San Siro är hem åt AC Milan och Inter Milan, två av fotbollens största klubbar. Men det är också hem till 2 mästerskap i fotboll, en Champions League final, klassiska CL matcher, oändliga minnen, vackra känslor, hemska förluster, lite av vår identitet och det som format oss som fotbollskontinent.

När San Siro dessutom har stått där den stått i 50 år har den nu hunnit bli något ännu mer, något som är svårt att sätta ord på. Arenor som San Siro har blivit legendariska i fotbollsnationernas ögon. Om de tidigare betydde mycket för oss har tiden sett till att den nu är sammanflätad med våra själar.

Detta palats, detta ståtliga mästerverk har blivit ett mytomspunnet fort, ett legendariskt och odödligt monument i miljoners ögon. Att de italienska myndigheterna inte anser San Siro av arkitektonisk betydelse är en skymf mot allt som denna historiska och vackra arena betyder för så många.

Modernisering inför framtiden oundviklig

Det är förståeligt att man måste satsa in i det nya århundradet. I en värld där 5G och artificiell intelligens är en verklighet vi snart behöver vänja oss vid är fotbollsvärlden inget undantag för förändring. Klubbarnas träningsanläggningar måste uppgradera, moderniseras och teknifieras. Arenorna lika så.

Nya arenor som dyker upp i Europa de senaste 5 åren är alla världsklass, med högtalarsystem i toppskick, förbättrade läktarplatser i alla prisklasser, oklanderlig säkerhet, förbättrade aktiviteter runt arenaområdet och alla bekvämligheter ur det moderna samhället. Som en arena ska vara i det 21 århundradet. Alla inser det logiska i att förnya för att stanna relevant.

Men ändå, San Siro är något som pengar inte kan substituera, en arena ingen kan duplicera, en arena ingen kan ersätta. Kärleken ligger i väggarna, fotbollshistorien rinner nerför de branta läktarna.

Man kan inte hjälpa att undra om arenan kan få stå kvar även om den inte används? 

En ny era av fotbollen ser sin gryning. Planerna i Italien på att riva en av fotbollens jättar är i rullning. När vi går en framtid utan San Siro till mötes är det ett kapitel fotbollshistoria som går mot sitt slut. Helst vill jag inte det. Om det var upp till mig skulle San Siro stå till domedagen.