Problemen i Arsenal

27.06.2020

När resultat går emot en fotbollsklubb brukar vi ofta finna populistiska röster från supportrar. Mycket logiskt medtanke på att fotboll är en sport som bygger på känslor.

Sådana populistiska röster kan ofta kräva trännares avgång så fort reslutat bär emot. För tillfället är Mikael Artetas misslyckande med Arsenal eller snarare hans brist på framgång om vi ska omformulera föremål för en sådan diskution.

Himmlarna ska veta att jag inte är den första som springer till att försvara Arsenal de senaste åren men i tider då destruktiva åsikter baserad på enbart populism, en stundens desperata ingivelse, försöker styra agendan måste logiskt tänkande gripa in.

Nu påstår jag inte alls att jag skulle vara den rätta personen men låt oss sitta tillbaka och analysera situationen i Arsenal.

Efter förlusten mot Manchester City i helgen har opinionen svängt så ordentligt mot Mikael Arteta att något förvånansvärt jag inte trodde vi skulle få se på ett tag skett: utryck av saknad efter Arsene Wenger.

Arsene Wegner var mannen som byggde upp Arsenal och vann lagets alla troféer under 2000-talet. Att Arsenal 2002/2003 blev enda laget som gått igenom en Premier League säsong utan en förlust, alla PL titlar, alla FA-Cup titlar - allt det där är Arsene Wengers förtjänst.

Men Wenger var också den man som under sina sista år i klubben började riva ner sitt eget verk och förstörde den klubb han en gång byggt upp. Det där Arsenal som hans sista 4 år i klubben inte vann en enda match mot topp 6 klubbarna i England, som blev förnedrade över 3 matcher mot Bayern München med 15-3, det lag som efter att varit givna i Champions League 16 år på racken fick se sig ned graderade till Europa League spel där de fortfarande håller till idag - allt det är är också delvis hans fel.

Arsenals bild som storklubb skadats allvarligt under Arsene Wengers sista år i klubben och för en ny ung generation är Arsenal inget mer än ett skämt och guldminna av roliga memes på social medier.

Låt oss aldrig glömma att Arsene Wenger var en cancer inom klubben. Em camcer som onekligen var tvungen att klippas av tillslut. Det emotionella värde han hade för många och den kärlek fansen hade för honom förblindade de från att dra den logiska slutsatsen i lång tid innan gemen man insåg vett.

Allt var inte Arsene Wenger fel men det blev allt uppenbart att hans tid var förbi. I slutändan kom hans avsked från klubben 3 år för sent egentligen (hade han lämnat tidigare hade även hans legacy blivit mindre vanärat).

Problemet var bara att även om Arsne Wenger var en cancer inom klubben så var han forttfarande den pelare som höll den uppe. När man som klubb har gjort sig så beroende av en tränare blir det svårt att ersätta honom när han försvinner, hur destruktiv den tränaren än varit. Att pelaren ska stå kvar är inte heller ett alternativ då pelaren blivit möglig och gammal.

Arsene Wenger var på pappret Arsenals tränare men i själva verket också sportchef och så mycket mer. Han fyllde flera roller i en.

Roller som idag inte fylls i Arsenal idag. Att bara ha en duktig huvudtränare, vilket jag tror att Arteta är, räcker inte. Situationen är mer komplex. Här ska vi ta med i beräkningen att Arsenal inte har någon som fyller den kritiskt viktiga positionen "sporting director of football".

Här ska också tänkas på att ägare Stan Korke från stund till stund ser måttligt investerad i sin klubbs problem. Man brukar säga att en organisation med problem i ledarskapet får problem i alla dess delar.

Vi vet inte om Artet är den rätta tränare för att föra Arsenal in i framtiden men klart är att den rätta tränaren aldrig kommer kunna lyckas om inte hela orginisationen Arsenal förbättras och uppgraderas.

Framförallt måste Arsenal bygga nytt. Den klubb som förut var synonym med vinst är en nu en sorglig dyster skugga av sitt gamla forna jag. Arsenal är idag ett gäng jävla losers. Ett gäng jävla losers med en förlorarmentalitet. Det är en förlorarmentalitet som började redan under Wengers tid i klubben (men som byggts vidare på av Uni Emery). Att göra sig av med honom var nödvändigt oavsett vilken legendar för Arsenal och den engelska fotbollen han var. Arsenals misslyckande på plan idag beror på att man misslyckats att ersätta honom med en ny infrastruktur som kan göra det jobb han gjorde ensam.

Arsenal måste se till att radera ut den förlorarmentalitet man skapat sig om man ska nå in i en framtid med mer framgång.