Matchrapport Atalanta - PSG "När allt känns fel"

13.08.2020
Alessandro Sabattini/Getty Images
Alessandro Sabattini/Getty Images

Det här skulle bli Atalantas kväll, Bergamos tröst i sorgen. Istället stal PSGs oljeprojekt rampljuset. Det känns bara fel.

Bergamo. Tidig vår 2020. Ännu en ambulans siren. Följt av ännu några slag från kyrkklockan som markerar ännu en död någonstans i Bergamo. Folk försvinner snabbt som vinden.

Militärens truckar och lastbilar rullar in i staden mars månad onsdag den 18. Lastbilarna börjar packas fulla av kistor med offren som man inte har förvaringsrum för i staden. De förs iväg för kremering. Många hinner aldrig ge ett sista förval till sina älskade.

Skräcken är påtaglig i Bergamo. Alla har förlorat någon nära, ingen vet vem som står på tur näst.

Den lilla staden i norra Italien blev vid cornapandemins utbrott den mest drabbade staden i hela världen. Av stadens 150 000 invånare har 6000 avlidit till följd av covid.

Det kommer ta långt tid innan själen i staden kommer att återhämtat sig från det traumatiska och sorgliga öde det har befarat.

Mitt i kaoset

Mitt i allt det där har Atlanta gått och gjort sin bästa säsong i modern historia. I Bergamo är Atlanta allt. Man pratar Atalanta, man hejar på Atlanta, man lever Atalanta.

Timingen kunde inte vara mer poetisk, men så är fotbollen också rätt så poetisk.

I Bergamo går man inte på fotboll, i Bergamo går man på Atalanta som klubbpresident Antonio Percassi uttryckte det.

När man ikväll kom till spel mot PSG var det för hela Bergamo. För folket.

Det här skulle bli deras kväll. Det var skrivet i stjärnorna.

Bra chanser för Atalanta

PSG fattade inte att de skulle vara förlorarna i den här såpoperan. Någon måste gett Thomas Tuchels gäng fel manus för Parisarna började spela den onda karaktären som kom för att göra livet surt för våra älskade hjältar. Det var pompa och ståt från Neymar när har bröt sig loss redan i 2 minuten i ett friläge. Ett friläge en av världens bästa spelare skulle sätta 9 av 10 gånger.  Det här var den 10:onde. 

 Neymar fortsatte dra på äventyr, fortfarande inget mer än tunnlar och fotbollskonster. Men framåt blev det Atalanta som nu tog taktpinnen från där. 

Lagkapten Pau Gomes var lika viktig som alltid. Med sitt skickliga passnings öga och förmåga att se de luckor som inte kan ses av andra luckrade han vackert upp PSGs linjer och slog avgörande passar i den sista 3:delen. Hans Hateboer i straffområdet fick till en riktig dunder nick. Men ack inte gick den in för det.

Känns bara fel

Parisarna kunde andas ut även efter det. Atalanta var aggressiva på offensiv planhalva ikväll, orädda trots att det var en Champions League kvartsfinal de spelade i. De 20 första minuterna ägde de matchen. Det skulle de få utdelning av. Duvan Zapata lyckas strula fram bollen till Mario Pašalić. Med en delikat första tillslag slår han bollen i mål. 1-0 Atalanta.

Sen kom den andra halvlek och luften bara pyste ur Atalanta. Neymar hade show. Mbappe kom in och var blixtsnabb och Marquinhos vann kampen om mittfältet. 

Det blev tydligt vilka som var de stora männen och vilka som var nya hotshoten på gatan som utmanade kommandokedjan. Såna här matcher fortsätter att vara smärtsamma påminnelser om hierarkiordningen i fotbollen och att störst är störst. 

Jag har inte ens lust att ge er resten av matchen. Ni får väl kolla upp resultatet själva. 

Det här skulle vara Atalantas och Bergamos kväll. Den moderna fotbollen och dess cyniska verklighet tyckte annorlunda.

Ayub Hussein