Lång väg till toppen för Spurs

02.10.2020

Världen är ständigt i förändring, men det är inte José Mourinhos spelfilosofi. Hans brist på att förnya och "återfödda" sig själv har gjort att "The Special one" Mou förlorat sin slagkraft de senaste åren. Det har väckt en del frågor om hans spelstil kan vinna i den moderna hyperoffensiva fotbollen.

Även om ingen taktisk revolution skett i hans tänkande, har Mou ändå sett mer avslappnad, mer ödmjuk ut (Och rolig som fan igen) sedan han tog över Tottenham. Han själv har talat kring hur hans 1 år borta från fotbollen gav honom tid att reflektera och rannsaka sig själv (Respekt, det är det inte många egon på den här nivån som gör!).

Hans förändring i uppförande gentemot sin omgivning ska inte underskattas för om han hade haft samma attityd som i slutet av sin tid i United hade nog Mou svårt att hålla kvar omklädningsrummet och navigerat genom det kritiken från journalisterna. Men ändå vet man aldrig med José Mourinho, imorgon kan han bestämma sig för att börja bråka med alla i sin omgivning.

Men man måste ge Mourinho creed, för att ta över Tottenham truppen i den mentala status som de befann sig i efter den förkrossande Champions League-final förlusten och bryta den negativa trenden har inte varit en lätt uppgift.

Sedan han tog över har det varit en berg och dalbana i resultaten. Första tiden var det mest rörigt i spelet. Det är såklart ingen lät sak för spelarna att ställa om från Mauricio Pochettinos sätt att spela fotboll till José Mourinhos, som är något av motpoler. 

Det har tagit tid men Tottenham har börjat bilda sig en ny fotbollsidentitet efter det offensivt-flödande-och-bollinnehavs-styrda- Pochettino eran.

Vinsten mot Chelsea i onsdagens Ligacupens åttondelsfinal var en fundamental viktig seger för spelartruppens självförtroende. Efter slutsignal såg man lättnaden i spelarnas ansikte.

Det var en match Chelsea borde vunnit, inte bara för att de har ett på papperet så mycket bättre lag, men också för att Mou innan matchen i onsdags aldrig vunnit mot Chelsea med Tottenham.

Pressen låg alltså på Chelsea. Mycket för att de blåa knappt räddade sig själva från dunderfiasko i helgen mot West Bromwich Albion, 3-3, men där man låg under med 3-0 i halvtid. Nu på onsdag tittade världen in för att se om de skulle studsa tillbaka efter missräkningen mot West Brom.

Inte en kotte förutsatte att Tottenham skulle vinna den här matchen. Ändå blev det så.

Spurs körde med sin 5 backlinje och med Bergwijn och Kane längst uppe på topp. Chelsea förde spelat i första halvlek men man fick ändå inte med sig mer än 1 mål (Timo Werner). I andra kom kvitteringen (Erik Lamela) i slutet av matchen och det var välförtjänt. Chelsea hade kunnat sätta in en boll till om man lagt in en växel till men Tottenham hade också sina chanser. Det hela gick till straffar där Spurs vann i den 5 omgången.

Tottenham krigade mer, slet mer och kämpade mer än Chelsea. De gav inte upp när de missade ett läge utan fortsatte att jobba för varandra och jobba mot vinsten.

Man ska akta sig från att dra hastade slutsatser från resultat i en enskild match med det går inte att underskatta betydelsen i den här vinsten har för Spurs på ett mentalt plan. Man slog ut en av outsiderfavoriterna till att vinna ligatiteln inför årets säsong.

Förutsättningarna för att Tottenham ska positionera sig innanför topp 4 i år är inte givna men realistiska. De nyförvärv som kommit in i truppen är lovande förstärkningar. Reguilon var La Ligas bästa högerback föra säsongen, solid, teknisk och stark i båda riktningarna (Blunder mot Chelsea men spelade upp sig efter det). Gareth Bale har varit en kritiserad fotbollsspelare, men vi vet vad han kan när han väl håller sig skadefri. Han kan ge Tottenham en helt annan dimission i sitt spel. Dansken Pierre Emile Højbjerg, den fördetta Bayern spelare, är en stark bollvinnare men har ett stabilt och brett register i övrigt. Är det något som alla Mourinhos framgångsrika lag behöver, från hans Chelsea till hans Inter, så har det varit en stark bollvinnare på mitten.

Sedan har man lånat in Vinicius från Benfica (Köpoption efter lånet). Skytteligavinnare i Primera Division föra året, trots att han var långt ifrån ordinarie hela säsongen. 18 mål slog han in trots att han agerade inhoppare första 10 och sita 10 matcherna. Stark och snabb för sin 190 cm samt med en ok bollteknik.

Det är en lång väg att gå innan vi kan prata om Spurs som ett av de bästa lagen i ligan. Personligen är jag för pessimistisk gentemot den utvecklingen på grund av Tottenhams "small club syndrom". Det har nämligen diskuterats frekvent genom åren att Tottenham har en liten klubbs mentalitet som rotar sig i deras fjuttiga historia. Att de inte själva kan kliva ur det tankesättet om sig själva. Att Tottenham alltid ska ha varit klubben som alltid kommer nära men aldrig går hela vägen.

Det är den mentaliteten som många menar som ska göra så Tottenham alltid faller på mållinjen, i FA-cup semifinaler mot Manchester United eller i Champions League-finaler mot Liverpool. Även om Spurs small club syndrom ofta överdrivs i media så ligger någon sanning i det. Kan Tottenham ta sig ur känslans att skorna är för stora?

Den andra anledningen till min pessimism är Josés motvilja till att förnya sig taktiskt. Men ändå ser jag glimtar till storhet. Det är tydligt att Mou nu i Tottenham försöker bygga upp ett lag liknande det Real Madrid han coachade till La Ligatiteln 2012 (Det laget har än idag rekordet för mest La Liga mål på en säsong, galna 121 stycken). Så bra kommer väl aldrig Tottenham bli?

För att ta spelet till nästa nivå finns det 3 saker Tottenham behöver fokusera på:

1.Man måste kombinera bättre när man drar i väg på kontringar. Just nu är saker och ting lite väl 1-dimensionellt i uppstartningsfasen av kontringarna. 

2. Spurs måste lära sig spela ur första pressen mot högt anfallande lag. 

3. Sist måste man bli mer effektiva framför mål

Försvaret är absolut inte ett av världens bästa men funkar ändå okej. Kruxet i Josés defensiva spelstil är att man skapar mindre chanser per match än mer offensiva lag. Då måste man sätta de 3-4 lägen man får.

José Mourinho har redan gjort mycket bra i Tottenham. Han har vunnit över truppen, vänt den negativa trenden och fått spelare som såg ut som spöken för 1 år sedan att sakta börja hitta sig själva igen. Klubben har också förstärkt med riktiga kvalitetsspelare som stärker deras chanser att positionera sig högt i tabellen. Men ändå är det en lång väg kvar till toppen. Spelet måste utvecklas och frågetecknen kvarstår om den här typen av fotboll som tog världen med storm under 2000-talet fortfarande kan vara en vinnande stil. Mou har declinde de senaste åren och måste visa att han fortfarande kan mäta sig i nivå med de största tränarna Pep Guariola och Jürgen Klopp.

Det är upp till honom att få ihop det här nu. Han är ju "The special one" trots allt, "med allt vad det innebär" som Erik Niva skulle säga.