Inför Chelsea vs Atletico Madrid - en taktisk analys

17.03.2021

Ikväll möter Chelsea Atletico Madrid i en returmatch av åttondelsfinal i Champions League. En match som blir avgörande för båda lagens säsonger. Chelsea har haft en sömnig säsong långt ifrån de högt ställda förväntningarna inför. Atletico Madrid har haft en inspirerande säsong på god väg mot ett ligaguld, det första sedan 2014, det andra under Simone, det elfte totalt.

Formen i ligan har gått upp och Chelsea verkar vara ett lag i större harmoni sedan Frank Lampard gavs sparken och Thomas Tuchel anställdes. 14 matcher utan förlust och 1-0 från senaste mötet med Atletico är facit så här långt under den nya tränaren.

Thomas Tuchel är ett taktiskt geni. Hans spelstil är pragmatisk, ändå kompromisslös. Inte ojämförlig, ändå unik. Om det är något lag som är byggt för att slå Atletico är det Chelsea. Atletico är känt för sitt kompakta försvar men som vi såg i det första mötet mellan de två klubbarna kan Chelsea skapa möjligheter för att spela mellan Atleticos försvarare.

Under Tuchel har Chelsea mönstrat ett 3-4-3 med Timo Werner, Ziyech, Mason Mount, Kai Havertz och Hudson Odi roterandes på de 2 släppande anfallspositionerna. Jogrinho och Kovačić har varit centrala i Chelseas uppbyggnadsspel. Båda två är begränsade poängspelare men väldigt bekväma på boll och erbjuder ett tryggt uppspel, förutsatt att de erbjuds bredd på flankerna och kreatörer framför, när de kliver ner djupt för att hjälpa backlinjen spela ur den första pressen. Och Mason Mount har också en bra säsong och är viktigt för Chelsea då de blir utmanade i mittfältet och behöver att en av de släppande anfallarna kliver ner för att erbjuda en extra centralmittfältare.

Vi ser också Chelsea använda flankerna effektivt den här säsongen. Hudson Odoi har skolats om till en högerback och Alonso startar på vänsterback. Båda ges en större frihet än tidigare och vilket ofta skapar 3-2-5, vilket ger Chelsea övertaget i kroppsantal vid anfall. I anfall låter Chelsea de släppande anfallarna och ytterbackarna samverka och kombinera fram till mållägen. Om motståndarens vänsterback väljer att attackera Chelseas högerback öppnas ytan upp för den släppande anfallaren mellan den yta vänsterbacken lämnar efter sig och vänstermittbacken. Ziyech eller Mount brukar då ofta springa in på den ytan och kan välja att antingen avsluta på mål eller spela in den till en bättre positionerad lagkamrat, ofta en anfallare. Om motståndarens högerback väljer att attackera Chelseas vänsterback öppnas ytan upp för den vänstra släppande anfallaren mellan den yta högerbacken lämnar efter sig och vänstermittbacken. Timo Werner brukar då ofta springa in på den ytan och kan välja att antingen avsluta på mål eller spela in den till en bättre positionerad lagkamrat, ofta en anfallare. Om ytterbackarna väljer att stanna med den mer centrala släppande anfallaren lämnas ytan ute på kanten öppen för ytterbackarna i Chelsea, Hudson Odoi och Alonso att exponera. Mitt i allt det här dirigerar Kovacic och Jorginho all trafik elegant, och mittbackarna Rüdiger och Azpilicueta kan förstärka med en extra passningsfot.

I försvar sätter de tre anfallarna en press och ytterbackarna kan pressa högt en i taget då Chelseas trebackslinje tillsmans med den ytterback som stannar djupt klarar av att forma en fyrabacklinje i den pressande ytterbackens frånvaro. Tvåmanna mittfältet med Jorginho och Kovačić blir lätt ut numrerat vilket gör att Chelseas press kan vara lätt att spela sig förbi. Då kliver hela Chelsea tillbaka och försvarar sig djupt i en 5-4-1 och spelar på kontringar.

Diego Simone mönstrar fortfarande sin klassiska 4-4-2 men har till skillnad från tidigare skiftat mer mot ett 3-4-2-1. 3-4-2-1 är nu det föredragna spelsystemet. Förstärkningen av Suarez i sommar har gjort att laget spelar mer ut från backlinjen då Suarez även om han är okej i luften är bättre med bollen mot fötterna. Ytterbackarna har roterat ganska tungt av Simone. På högerback har Thomas Lemar och Llorente startat, på vänsterback har Lodi, Saul och Carrasco startat. Llorente har också spelat innermittfältare, yttermittfältare och anfallare. Lagets ankare är den pålitliga lagkaptenen Koke. Trots de många formationerna och positionsbytena har Atletico spelat fenomenalt och leder ligan vilket är ett kvitto på Simones starka ledarskap.

Beroende på hur Atletico startar spelar man olika i uppbyggnadsfasen. I ett 4-4-2 spelar ofta Lemar ute på vänstermittfältet, Llorente på vänstermittfältet och Saul och Koke på mitten. När Atletico mönstrar 4-4-2 varierar man uppbyggnadsfasen efter motståndarnas beteende. Om mittbackarna Hermoso och Savić känner sig pressade av motståndarna kan de välja att dra iväg en långboll mot anfallarna Suarez eller Jao Felix. Koke kan också kliva ner djupt för att skapa en trebackslinje och för att fylla i gapet på innermittfältet Koke lämnar efter sig kliver de två yttermittfältarna Lemar och Llorente in för att skapa ett tremannamittfält med Saul och för att fylla i gapet på kanterna Llorente och Lemar lämnar efter sig kliver ytterbackarna Lodi och Trippier upp. Under mindre press letar mittbackarna Hermoso och Savic efter innermittfältarna Saul och Koke som sedan kombinerar genom att den ena kliver högre upp. Deras kombinerande brukar vanligtvis frigöra ytor för Jao Felix mellan motståndarnas lagdelar.

När Atletico mönstrar ett 3-4-2-1 spelar Suarez framför Jao och Llorente eller Ángel Correa och med Felipe eller José Giménez som den extra mittbacken. I ett 3-4-2-1 centrar uppbyggnadsspelet mycket mer kring ytterbackarnas rörelsefrihet på flankerna då de kommer högre upp i bannan tack vare den extra säkerheten som erbjuds av den extra mittbacken som hjälper de andra två backarna att stänga ner ytorna ytterbackarna lämnar efter sig. En spelare som är viktigt för uppspelt är Hermoso som har stort roll som en spelarfördelare genom sina genomskärande passningar och genom att dra motståndarnas mittfält ur position. När Atletico spelar 3-4-2-1 gillar de att överbelasta motståndarnas kanter, speciellt på vänstern där Carrasco/Saul spelar vänstermittfält, genom att spela korta, kvicka passningar medan Hermoso försöker dra motståndarnas mittfält ur position genom att kliva till halvplan. Jao Felix är nyckeln till hela spelet. Den unga portugisen har utvecklat jättemycket sedan förra säsongen och har bättre hjälp runtomkring sig organisationsmässigt i spelet. Även om Jaos roll är relativt fri tar han emot bollen ofta vänster om straffområdet. När Jao tar emot bollen i den positionen driver han in i banan och följer inte motståndarnas högerback med går han mot mål. Hänger högerbacken däremot med och flyttar in höger i bannan öppnas ytan på kanten för Atleticos vänstermittfältare. Är motståndarna snabba och flyttar lagdelarna snabbt ut på vänstern igen slår Atleticos vänsterback en långboll till högern vilket med den rätta timingen lamslår motståndarnas försvar. Ytterbackarnas höga position när Simone mönstrar 3-4-2-1 gör att Atletico i anfall kan se ut att spela 3-2-5 vilket ger de ett övertag i kroppsantal i sista tredjedelen. Detta tillåter Atletico att ha ett mer flyttande anfall där de släppande anfallarna Jao och Llorente kan dra fördel av den centrala yta som skapas åt de eller kliva ner för att hjälpa till i uppspelsfasen. Sist går det inte att utrycka hur mycket Suarez har betytt för Atletico. Utan honom har de troligen inte den här säsongen.

I försvar är Atletico lika bra som alltid. Istället för att pressa högt och intensivt jobbar spelarna hårt för att komma hem och försvara lågt och kompakt mellan lagdelarna. Simpelt om du jämför med en del andra försvarsstilar, men ack så effektivt.

Det som var intressant i förra matchen var hur Atletico valde att försvara och hur Tuchel ändrade på spelt för att få ett genombrott. Atletico försvarade med ett 6-3-1. Jao Felix sjönk ner och bildade ett tremannamittfält med Koke och Saul, medan Lamar och Correa klev ner som ytterbackar och Mario Hermoso, Felipe, Stefan Savic och Llorente agerade mittbackar. Detta gjorde det mycket svårt för Chelsea att skapa lägen. Chelsea attackerade som vanligt med ytterbackarna högt i lägen som gav Chelsea ett anfall på fem män. Vanglitvis räcker det för att skapa ett överläge men inte mot ett Atletico som förvarar med sex spelare i backlinjen. Dessutom var tre män på mittfältet ändå tillräckligt många för att stänga av ytorna mellan deras lagdelar centralt för Chelseas släppande anfallare Werner och Mount. Om de släppande anfallarna klev ner kunde Atleticos mittfältare skära av de, om de släppande anfallarna löpte bakom backlinjen kunde Atleticos mittbackar lätt fånga de. Detta var ett taktiskt drag av Simone för att få bollen ur Werner och Mounts fötter och in i Kovacic och Jorginhos fötter som även om de är bra med boll inte kan skapa lägen på egen hand. Tuchel fick då mittbackarna Azpilicueta och Rüdiger att kliva högre upp i banan där de mottog bollen. På det sättet spelade man sig förbi den första pressen helt då den endast bestod av Suarez. När mittbackarna klev upp över halvplan med boll i ägo kände sig Atleticos mittfältstrio manade att kliva upp högre för att svara på hotet från mittbackarna. Detta öppnade upp ytan för de släppande anfallarna som fick lite andrum. Kovacic klev då högre upp och blev en extra kropp i sita tredjelen vilket började öppna upp matchen för Chelsea.

Med Chelsea vinandes 1-0 och ett Atletico i behov av mål om de ska avancera till kvartsfinal måste de gå mer framåt i returen vilket kommer öppna upp mer ytor och skapar förutsättningar för en god match.

Shoutout till Ramyar Masifi

Shoutout till Yasmin Nur