Guldpojke vad blev det av dig? - En historia om Renato Sanches

16.04.2020

En pojke med gudabenådade fötter, spelmognad och spektakulär fysik slog igenom i Portugals EM guld kampanj 2016. Renato Sanches gick vidare och har upplevt en hel del jobbiga ögonblick i karriären. Nu är frågan om den före detta Golden Boy vinnaren kan kriga sig tillbaka till sin forna glans?


Jag glömmer namnet igen. För hundraelfte gången. Det var ett populärt program som uppladdades vid varje ny Champions League vecka. Jag kliar mig i pannan och masserar tinningen men det står stilla i huvudet. Plötsligt kommer det till mig som en blixt: Adidas Game Day Plus var namnet. Programmet som lades upp på youtube och som gjorde ett stort intryck på mig som ny intresserad i sportjournalistik. Samtidigt som det var ett kommersiellt verktyg som användes skickligt av den Tyska märkesjätten Adidas var det likväl hur man fick tillgång till exklusiva intervjuer och ett sätt hålla koll på vad som var hetast för stunden. Jag glömmer aldrig avsnittet när en långhårig/rastaflätad, mörkhyad, portugisisk fotbollspelare från Lissabons stolthet Benfica (tillsammans med Lissabon FC) introducerades för första gången.

Uppväxt i en förort till huvudstaden hade Renato Sanches alltid nära till Benfica. Utrycket må vara klyschigt men redan vid tidigt ålder lade man märke till den unga portugisen exceptionella talang. Det var inte därför märkvärdigt att storklubben värvade Sanches redan vid 11 års ålder 2011.

- Lissabon betyder allt för mig. Det är här jag lärt mig fotboll och det är här min klubbs hem, sade Renato Sanches i sin sista säsong i klubben.

Ung och talangful
Ung och talangful

Han flög snabbt genom akademin och nådde upp till a-laget där han säsongen 2016 hade sitt stora genombrott. Vi är då framme vid vår nämnda video, där montage efter montage visade skills efter skills från talangen som flög fram med bollen i videon. Jag erkänner nu i efterhand att jag inte först var såld, men sen kom EM 2016 och då ändrades allt.

Portugal hade varit långt ifrån övertygande i gruppspelet som ett lag men man överlevde ändå gruppen. Det är svårt att säga exakt när Renato Sanches gick från talang till ett utropstecken men matchen i kvartsfinalen mot Polen var säkerligen en vändpunkt. På ett läckert vis tog Renato emot bollen och sköt, nej bombade in den bakom försvarslöse Wojciech Szczęsny. Portugal gick dramatiskt vidare på straffar och vann hela turnering med sitt "ända in i kacklet" fotboll och en hel värld hade nu inte bara fått en ny Europamästare utan också en ny fotbollsmästare. Renato Sanches. 

Men allt var inte frid och fröjd. Till följd av Renatos otroliga mognad i spelat och fysisk ställdes frågor om hans ålder verkligen kunde stämma överens med det som stod på passet. Inte första gången som sådana anklagelser framfördes. Redan när han var ett barn ansåg man att han var för bra för din ålder. Dessa anklagelser visade sig dock inte ha någon som hels grund och man ansåg de där utav vara rasistiskt motiverade på grund av spelarens afrikanska ursprung. Den förra portugisen landslagsbacken Antonio Sousa sade i en intervju:
 - Är du bra nog, är du gammal nog. Psykiskt och mentalt är han mer än redo"

Inte heller var det något Renato nog satt vidare uppmärksamhet vid då han redan innan EM:s slut värvats av en av Europas största klubbar, som ville slå till innan konkurenterna hittade det de hittat, Bayern München. Pep Guardiola hade precis lämnat klubben och Carlo Ancelotti, mästertränaren som närmast anlände från en sejour i Real Madrid kom in i hans ställe. En tränare som varit känd för sin ovillighet att satsa på unga spelare.

Det fann ingen tvivel i Bayern att man lyckat sno en diamant framför resterande Europas näsa.
 - Renato Sanches är en dynamisk, tekniskt begåvad mittfältare som är stark i tacklingen och kommer att stärka vår trupp" sade Bayern bossen Karl-Heinz Rummenigge vid köpet. Och det var inget snack om killens förmåga som vinnare av Golden Boy (mest lovande unga spelare) 2016/17.

Första säsongen i Bayern var som en uppstart kan tänkas sig med ny miljö och allt. Men Ancelotti verkade ändå inte ha tålamodet med den unga 18 åringen. Snart gick allt utför för Sanches. Han hade svårt att hitta till sitt bästa spel och Ancelotti, ivrig att få resultat nu då hans jobb hängde på det, vände sig bort från den fortfarande väldigt unga portugisen. Det är svårt att säga hur det var, men i den åldern brukar sådant som att tränaren inte ger dig förtroende kunna hämna din utveckling. Detta problem blev allt mer uppenbart med Ancelotti då tiden fortgick och flera unga spelare inte satsades på. Bayerns DNA hade alltid varit att bygga med sitt eget och klubben kände att Ancelotti förde de bort från detta. Samtligt gick reslusten inte heller i Ancelotti fördel då man, som förväntat tog hem Bundesliga men inte lyckades lyfta CL-bucklan. Renato skickades på lån följande säsong till Swansea och i München tappade Ancelotti omklädningsrummet och fick sparken. Men för Sanches var det försent, skadan i hans självförtroende var gjort. 

Man kan inte göra Ancelotti en syndabock, eller skurk, givetvis hade Sanches en roll i allt själv. Kanske hade det varit bättre att inte gå till en klubb med sådan stor press som Bayern med de höga krav som de har. Man kunde se hur det tog på grabben från Lissabon att hamna i Swansea, av alla ställen. Den magikern vi sett ett år tidigare var nu regniga söndagskvällar i Wales. Så dåligt spelade han dessutom att Paul Clement, av alla människor, skakade på huvudet åt hans spel. 

Historian om Renato Sanches är en om hur snabbt du kan ta dig till toppen. Men det är också en historia om hur snabbt du kan falla till botten. Det går snabbt i hockey brukar man säga. Det går snabbt i fotboll brukar Renato Sanches säga.

Säsongen slutade i nedgradering från högstaligan för Swansea och Sanches packade tillbaka till Bayern efter säsongen, där Niko Kovač sades vara mer av en match för unga spelare. Det blev ytterligare en tung säsong hur som helst för portugisen. Året drog sig fram långsamt och inte många chanser till spel gavs. Sakta men säkert tynade han bort på bänken. Ligan höll dessutom på att gå förlorad för första gången på över 7 år till rivaliserande Dortmund. I sista omgången hängde allt på spel. Då reste sig Bayern med en makalös insats i Arjen Robben och Ribery sista match för kubben. Det stod redan 2-1 i matchen till Bayern i minut 58 och kanske hade de vunnit även utan 3-1 målet. Men det var en ändå ett lite speciellt mål vilket hade en större betydelse än själva matchen för en viss person. För det var Sanches länge väntade första mål för säsongen, tillbaka från de döda, efter motgångarna, kritikerna, tvivlarna och säkert de inre rösternas misstro. Där och då när han skrikandes sprang över planen till andra sidan Allianz arena för att blir omfamnad av bänken var det den gamla Sanches vi fick se. Alla förstod vad det där målet betydde för honom, spelarna visste det bättre än någon annan. Det här var bara ett mål samtidigt som det var så mycket mer.

Det må ha varit ett mål som inte bevisat allt men det bevisar något för alla som dömt ut Renato Sanches. Än är det krut kvar i pojken. 

För 22 år och med ny påskrivet kontrakt med Lille i sommar har han fortfarande gott om tid att starta om karriären och få allt tillbaka på bannan. Efter succén i Benfica och landslaget, var han tvungen att finna sig själv som människa under en svår period i livet som slängde honom in i en berg-och dal-bana genom Bayerns bänk och regniga kvällar i Swansea, för att sedan få slå tillbaka och nu inte ens 22 år gammal ha all tid i världen att motbevisa kritikerna.

Vi ska dock inte lura oss själva, många frågetecken omgärdar Renato Sanches alltjämnt. Kanske var klubbvalet av Bayern inte rätt, kanske var Ancelotti inte den idealistiska tränaren, kanske var den svåra tiden en nödvändig process för att en så ung man ska komma underfund med att prestera under press, kanske behöver han nu bara en omstart. Eller kanske han inte var allt det där vi trodde - superstjärnan som skulle ta över facklan från Cristiano Ronaldo. Även om jag inte trot att han lär bli DET har jag likväl svårt att tro att kilen med rastaflätor från EM 2016 som tog oss med storm bara ska försvinna.

Jag vet inte säkert men något säger mig att vi inte hört eller sätt det sista från Renato Sanches på de största scenerna. I sådana fall hade det varit en bra sorglig historia som visar hur snabbt kappan kan vändas efter vinden inom fotbollen. Det går fort i fotboll. Så fort att guldpojkar kan försvinna från ingenstans och vi lämnas frågande: Guldpojke vad blev det av dig?