Från krigets Liberia till Fotbollens Tyskland

29.06.2020

Alphonso Davies framfart i fotbollseuropa har gått få obmärkt förbi. I Lördags vann 19 åringen ”Rookie of the Year” i Bundesliga. En välförtjänt vinst efter att den Liberia födda kanadensaren imponerat stort i sin andra säsong med Bayern Munchen. Om första året var en kittlande förrätt var det här året en delikat huvudrätt. 

Det finns nog inget lag som inte hade tackat nej till Alphonso Davies tjänster. Just därför kommer Bayern göra allt i sin makt för att behålla sin lilla juvel.

I början av säsongen var det många som rynkade på pannan när Bayerns vänsterbacken David Alaba flyttade in från vänstern till mittbacksposition. Från början på grund av alla skador i mitbacklåset men med tiden imponerade Davies så bra på vänsterbacks position (samtidigt som Alaba spelade bra som mittback) att han fick behålla den.

Bara 19 år har han redan uppnåt så mycket på plan. Men han är inte bara duktig spelare utan Davies passar också perfekt in i mallen som den ”moderna fotbollspelaren”. Han är inte bara extremt ödmjuk vilket går väl hem hos de äldre generationerna, men också ett social medier fenomen vilket gjort honom popis hos kidsen. 

Föräldrarnas uppoffring 

Det är verkligen en imponerande resa den kanadensiska landslagsmannen har gjort. Från flyktrinlägret i Ghana, ditt hans föräldrar flydde från inbördeskrigets Liberia, till Kanada och nu ut i europeiska fotbollstoppen.

För familjen Davies bestämmde sig att fly med sin då bara några år gamla Davies ifrån hemlandet efter att ett andra inbörderkirg bröt ut. Pappa Debeah Davies och Mamma Victoria Davies levde med fruktan för sina och sitt barns liv varje dag. För att överleva var man tvungen att bära vapen på sig. Föräldrarna insåg att det inte fanns någon framtid i landet som då var en skugga av det utvecklande land vi idag ser under Milan legendaren och Ballon d'or vinnaren president Geroge Weahs ledning. 

Även om man undankom kulorna och granaterna uppstod nya utmaningar. Att vara fast i ett flyktingläger är inte lätt.  Det var som att vara inlåsta i en container för Davies och deras familj. De kunde inte röra sig långt från flyktinglägret, vad som helst kunde hända de om de gick utanför. Visserligen hade de undkommit våldet i Liberia men hunger är lika dödande som krig. 

Alphonos föräldrar hade svårt att förse sina barn med mat och vatten. Allting kostade, deras plånböcker ekade tomma. Många nätter gick mamma och pappa Davies och lade sig med tom mage. De klarade sig på vatten långa perioder ofta men kämpade hårt för att sätta mat på sina barns talrikar.

En ung Alphonsos minnen från den här tiden var få men han mindes hur jobbig känslan var av att bo på ett flyktingläger.

Situationen var ohållbar. Föräldrarna bestämde sig tillslut för att immigrera till Kanada och försöka få uppehållstillstånd där. Först hamnade de en kort period i Windor, Ontario innan de slog sig ner permanent i Edmonton huvudstaden i provinsen Alebrta, mitt utte i den Kanadensiska vildmarken. Värmens Afrika var nu bytt mot kylans Kanada.

Det var en stor lättnad för föräldrarna att de nu kunde ge sina barn en bättre framtid. I Kanada fick David börja skolan, till skillnad från i Liberia där han aldrig skulle fått den möjligheten. Familjens ekonmin började också stadigt gå uppåt. Problemen i Västafrika kändes långt borta.

Stor talang från tidig ålder

Men det var ändå inte lätt. I Kanada kände de ingen, familjen hade de lämnat bakom sig. Uppoffringarna var många och stora för mamma och pappa, Alphonso Davies tacksamhet ännu större.

Snart började Davies växa. Han hittade fotbollen tidigt när han kom till Kanada och snart framgick det att hans talang var exceptionell.

I det lokala fotbollslaget träffade Davies Nick Huoesh som kom att bli en nära familjevän och viktigt del i Davies liv.

Han såg tidigt Davies egenskaper och framförallt lade fotbollstränaren märke till den unga killens stora respekt och positiva attityd. Han tog Davis under sina vingar och hjälpte honom utvecklas till den fotbollsspelare han är idag.

Från tidig ålder var Davies nämligen en ledare båda på och av plan. Som äldsta barn var han tidigt tvunngen att ta mycket ansvar för sina yngre syskon när mamma och pappa jobbade för att försörja familjen.

När han var med fotbollslaget gick han även då in i sin naturliga roll som ledare. Energisk, glad och positiv.

Med ett leende på läpparna drog han sig fram genom seriesytemen och fastnade snart på radarn hos många MLS klubbar. Ett par år framåt och han köptes av Bayern München, ett av fotbollens största supperhus.

"En av de bästa spelarna i den här generationen"

Lått oss spola fram till februari 2020. Det var årets åtondelfinaler i Champions League mellan Bayern München och Frank Lampards Chelsea. Det blev en överkörning för Bayern och mest imponerande på plan var just Alphonso Davies som dominerade Chelsea i alla delar av planen.

Efter cornauppehållet kom den viktiga titelmatchen i ligan mot ett då vasst Dortmund. I första halvlek av den matchen hade Dortmund kunnat via Erling Braut Håland sätta ditt 1-0 vilket kunnat ändra på matchen och titelracet till Dortmunds fördel.

Men en tornado, en virvelvind, en absolut meteor i form av Alphonso Davies sprang ner på vänsterflanken och stoppade Erling Håland från att sätta bollen i mål. Lite senare gick han på ett offensivt äventyr där han visade sina kvalitéer på boll när han ställde Dortmund försvaret med sina dribblingar.

Mot Werder Bremen då Bayern säkrade Bundesliga titeln för 8 gången i racken satte han Bundesliga rekord genom att göra den snabbaste uppmätta sprinten på 36.51 km i timmen i ligahistorien.

Av lagkamraten, Bayern legendaren och tyska landslagsmannen Thomas Muller har han fått smeknamnet RoadRunner (eller Hjulben som den tecknade figuren heter på Svenska). Av sport direktör i Bayern Hasan Salihamidzic har han fått berömmet för att vara "en av de bästa spelarna i den här generationen". Bland fansen pratar man om inget annat än Alphonso Davies framfart.

Nya utmaningar - samma ödmjuka person 

Trots att mycket har ändrats i hans liv och trots all framgång har dock den ödmjuka Davies atyityd gentemot människor och livet ändrats lite. Alltid trevlig, alltid leendes.  

Det är min absoluta övertygelse att fotboll är en sport där utövarnas spelstil reflekterar deras hjärtan och personlighet. När du kollar Alphono Davies spela fotboll ser du många saker. I hans sprinter hem för att ta tillbaka en förlorad boll ser du du vägran att ge upp, även när världen inte ger dig något. I hans kreativit med bollen ser vi förmågan att finna vägar där vägar inte finns. Och i hans ständiga leende han bjuder sina lagkamrater lär vi oss att le åt livet. Även när livet inte ler åt oss.

Den lilla pojken i flyktinglägret i Ghana har växt upp. Nu är han en förebild till miljontals världen över. En otrolig fotbollspelare. En ledare. En son av krigare. En produkt av styrkan hos den Afrikanska kontineten.

Från krigets Liberia till fotbollens Europa, från flyktinglägret i Ghana till framgångens bana. Nu förbereder han sig för nästa stora äventyr. Men det största har han redan överlevt.