Det som spelar roll är att AIK reser sig mentalt

05.09.2020

Det finns inte mycket som kan förklara den turbulenta tillvaron just nu i AIK. Norra Stockholms stolthet har svajat rejält i Allsvenskan i år. Vi är få som missat att man varit nere på nedflyttningsplats i tabben, kämpandes för sin existens.

För samtidigt som kaos utspelar sig på plan för AIK genomgår också sin svåraste ekonomiska kris i modern till följd av Covid-19. Alla Allsvenska klubbar är i sits (En del är lyckligare... host host Malmö) men situationen i AIK är än desto mer panikartad med tanke på hotet att ramla ur högsta serien.

Egentligen är det hela ett märkligt mysterium, att AIK med all den kvalitén och bredd de har i sin trupp, kämpar för överlevnad i Allsvenskan när de borde slås i toppen. Det hela låter möjligtvis märkligt, för att det hela givetvis är väldigt märkligt. Det går faktiskt inte att förklara. Förra året kom man tredje plats och i år är man helt plötsligt på 16 snart halvvägs genom säsongen.

En del saker har inte alltid med sådant som vårt sunda förnuft kan förstå oss på. En del saker har inte med en organisations fel, svag taktik eller dåligt spelmaterial att göra. En del saker är bara psykologiska. Så är det bara.

Mer än så kan vi inte vrida och vända på situationen. Det finns ingen annan förklaring. Det började bara riktig skit i spelet och sedan har det bara varit svårt att gräva sig ur det mörka hållet.

Egentligen spelar det inte så stor roll om Mikael Lustig eller Sotirios Papagiannopoulos kommit in. AIK är redan ett så bra lag som det är. Larsson, Goitom, Adu det är inga blåbärsspelare. Det som spelar roll är att AIK hittar sitt jag igen. Hittar glöden. Hittar passionen. Hittar tron. Hittar tron på det stora, på sina drömmar och i sig själva. Det som spelar roll är att AIK reser sig mentalt.

Sedan får man bara lämna den här skitsäsongen bakom sig och ta med det bra. För en del glädjeämnen har gått att finna i Solna i år. Lagets unga stjärntalanger ledda av Bilal Hussein och Paulos Abraham har verkligen klivit upp och fått mycket speltid. Klart har vart att de inte kunnat dra AIK ur slummen när de mer rutinerade spelarna har loggat ut. För deras utveckling är den stora speltiden ändå mycket positivt. De här förlusterna kommer stärka de. Förhoppningsvis stärks AIK som en organisation av denna tuffa lektion i livets galna skola.

Det kommer en del gott ur onda tider. Det kommer en del gott ur nederlag. Även för AIK. Men då måste man bara se till att nederlaget inte inkluderar nedgradering till Superettan. Annars kommer det att knäcka klubbens ryggrad och förstöra livet för tusentals arbetare i Solna klubben samt alla fans som får se sin klubb dö i lägre seriesystem.

Nu går jag händelser i förväg men vi vet att så ila kommer det bli om AIK inte kan säkra kontraktet. Pengarna kommer behövas i dessa cornatider. Sen är frågan vad som händer med ledarna i laget efter säsongen? Drar de med packet eller stannar de kvar? Sebastian Larsson är 33 år. Adu kommer kanske vilja vara med i ett guldprojekt (Att vinna Allsvenskan verkar vara en specialitet hos Ghanesen). AIK:s stolthet och kära lagkapten är i slutskede av karriären på riktigt nu (Men oj så bra han ändå fortfarande är).

Det är inte långt kvar tills det är dags för den där nystart som smugit sig på AIK de senaste åren. Ändå sedan guldet 2018 har klubben kommunicerat tydligt att man rör sig mot spelarförsäljningar och mindre investeringar på storköp. Detta var innan corna nu har det aktualiserats ännu mer.

::::

Dagens helt skratt:

Italienska landslagsmannen Giorgio Chiellini startar alltid när frisk i startelvan. Inte igår mot Bosnien. Varför? När tränare Mancini godkände laguppställningen hade han inte på sig sina glasögon och det blev lite fel kan man säga. Ops så kan det gå.


Ayub Hussein