Coronaviruset hotar fotbollen

30.03.2020

Hej igen kära läsare! Det har varit ett tag sedan det senaste inlägget rörandet fotboll på bloggen. Efter en intensiv period i livet är jag tillbaka med mer skriverier tillslut.

En hel del har hänt sedan början av Januari! Kobe Brynt avled tragiskt, Champions League kom tillbaka tillbaka, och sen bröt världen ut i ett domedagstillsåtånd. Seria A blev inställd av först och sen följde alla annan fotboll i Europa. Vi talar så klart om Cornavirusets utbrott och dess effekter på fotbollen. Som det stora Star Sars fanns jag är måste jag också nämna att "Star Wars- The Rise Of Skylwalker" hade biopremiär i vintras. Och så har våren börjat komma. Ja som ni ser har det varit ett tag.

Star Wars the "Rise of Skywlaker" hade biopremiär som sagt och även om det varit ett tag sedan filmen kom så kommer jag publicera min första reaktion på filmen här https://starwarspalatset.webnode.com/ . Jag måste erkänna nu i efterhand, ett par månader reflekterande senare, att är mina primära positiva känslor är bortblåsta. Även om filmen forttfarand är grym underhållning är det inte lika bra "Star Wars". Mest kändes det som att filmen ägnade sig åt "Damgecontrol", att rätta till allt från filmen innan "The Last Jedi. "Rey- trilogin" stora problem kommer alltid vara att den som en troligt var alldeles för osammanhängande. Det betyder dock inte att jag kan uppskatta "The Rise of Skywalker". Alla som inte sett den gå nu!

****

Corovnariruset sprider i världen värre än något vi sett sen spanska sjukan. Hela samhällen slår ner och alla social aktiviter har blåsts av. Länder hanterar krisen olika, I Kina låses alla i de drabbade städerna in och förbjuds från att gå ut. På samma sätt gör man i Italien om än med mer hinder då landet är ett demokratiskt styre. Här i Sverige kör vi på en snällare linje där det är upp till individen att ta ansvar för samhällets bästa. Oavsett vilka tillvägagångssätt länder valt har alla drabbats på samma sätt ekonomiskt. Vi möts möjligtvis av en ekonomisk kris värre en ressionen under 30-talet. En katastrof för mänskligheten långt värre än finanskrisen 2008. En kris som skulle slå ut miljontals försvarslösa människor i medel och arbetarklassen världen över. När liv riskerar att förloras och samhällen att förstöras hamnar fotbollen i andra hand. Det är inte svårt att förstå.

Och fotbollen kommer också den bli som den del av världen den är påverkas av denna kris. Vi vet inte med säkerhet hur stora konsekvenserna kommer bli för Europas elit, de kommer efter allt att klara sig. Möjligtvis kan en bra konsekvens ur allt det här vara att de skenande priserna på spelarmarknaden kanske kommer äntligen gå ner innan bubblan spricker. Men det är en klen tröst jämfört med de väntande konsekvenser för mindre föreningar och framförallt för idealfotbollen. Den allra största delen av fotbollen är inte Barcelona och PSG utan alla små klubbarna som behöver skjuts till laget och någon som kan vakta i kiosken. Klubbar som knappt får till det finansiellt. Därute på ip:arna skapas de viktiga gräsrotsrörelserna som skapar fotbollen. Det är det ideala som håller upp fotbollen under elitnivå. Klart mindre kommer ha tid över i sin vardag efter att alla är mitt uppe i en ekonomisk kris och få sina konsekvenser. 

Ändå, fint att se hur alla Allsvenska supportrar köper fiktiva biljetter och swishar pengar för att rädda sina föreningar och hur spelare avstår lön för att rädda verksamheterna.  Men även för många elitklubbar med tight ekonomi ser det dåligt ut, hotas av konkurs. Detta skulle vara en stor katastrof för fotbollen men framförallt för människor. För fotbollen har en kraft att ge människor andrum i svåra tider. Jag tror att när den värsta krisen med spridningsrisken är över att fotbollen kommer spela en viktigt roll i samhället, för att bli den förenade faktor som fotbollen är, i en tid då vi kommer behöva komma tillsammans som människor och stötta varandra. Jag är rädd att mycket av detta kan försvinna. Många klubbar i allsvenskan hotas av konkurs men även de mindre klubbarna i tillexempel Bundesliga likaså. Det här är ett hot mot oss 100 tusentals människor som jobbar hos klubbarna och fotbollsförbunden. 

Först behöver vi rädda liv och få den här epidemin att sluta spridda sig, men efter allt det där fortsätter livet. Världen stannar inte upp, tiden fortsätter virus eller ej. Och vi måste då gå tillbaka till vår vardag som kommer präglas av utmaningar för att bygga upp vårt samhälle. Då kommer fotbollen vara det ljus i tunneln som fotboll är för många, unga som gammal, tjejer som killar.

Det är sjävklart tråkigt att säsongens roliga underhållning har försvunnit men det är inte det jag är oroligast över. Underhållning är inte det viktiga nu. Men det otroligt viktiga roll fotboll spelar inom kulturen är nu hotad, det är något som inte kan underskattas.

En fotbollsspelares karriär är aldrig spikrak, vägen slingrar sig och man kommer ha dåliga matcher, dåliga säsonger. Det här är vår dåliga säsong. Alla våran dåliga säsong. 

Men det är lugnt. Vi ska ta oss igenom det här tillsammans och samhället ska överleva. Fotbollen och dess arv kommer inte dö ut; så att vi kan fortsätta köra våra söner och döttrar till träningarna, heja på lokallaget, fina gemenskapen i vår allsvenska klubb, fortsätta förundras av den vackra sporten ute i kontinenten och se nya historier om spelare, lag och tränare som inspirerar oss till tårar växa fram.

Som Leicester City 2016 som vann ligan mot alla odds med spelare som varit utdömda och hånade, om Luka Modric en krigsflykting som gick från flyktingläger till Balondor, om Didier Drogba som avlutade en konflikt i Elfenbenskusten sitt hemland då han vädjat båda stridande parter att lägga ner sina vapen, om rivaliteten mellan Barcelona och Real Madrid och den politiska konflikt mellan centralmakten i Spanien och katalanerna i norr, eller om Pelé en man som återförenade sitt älskade folk i Brasilien och gav ett fattig folk hopp. Den vackra sporten ska överleva för att vidare sätta leenden på ärrade människors ansikten. Det är det fotbollen alltid gjort, det ska den fortsätta med att göra.

Nu ska EM spelas nästa år 2021. Det lär bli en rörig framtid och fotbollen kommer att få lida. Men den kommer överleva, vi som samhälle ska överleva. Här på bloggen kommer vi att muntert hålla uppe positiviteten och fortsätta spridda det vi gör bäst, fotbollscontent. Vi hoppas att ni alla håller er säkra och ber för att vi ska överkomma dem här stormen.

Må bäst

//Ayub Hussein

****

CL alltså. Jag är tacksam för om det här är det sista vi får se från fotbollen på ett tag så är det en himmelskt vacker avslutning. Jag tänker så klart på Atléticos returmatch på Anfield. Liverpool kom in på sin fästning, sin borg, det slott där man inte kan slå ”the reds”. Allt för många gånger har de visat sin klass detta Liverpool för att inte ha haft en trovärdig chans att ta sig vidare ikväll trots 1-0 förlust i första. Men ännu fler gånger då har Diego Simones Atletico Madrid överskatt oss gång på gång, igen och igen.

"Say his name his to hot". Diego Simone- your main man.

Kan man någonsin få nog av att se Simone springa upp och ner längs den tekniska zonen och heja på läget, elda publiken och elda spänningen? Tro inte mig bara kolla en Simone match. Återigen visade hans Atleti ranama och kämparanda in i det sista.

Simones soldater gick vinnande ur striden men det hade kunnat varit annorlunda. Robertson slog i stolpen, Mané cycklspark var riktigt nära men... Oblak stod för säsongens målvaktsinsats. Och när det var dags så drog Atelti upp växeln och det var Diego Llorente utlånad från Real Madrid som hade karriärens match.

Vem hade trott att Alvaro Moratta skulle kliva fram dessutom och sätta spiken i kistan? Inte jag som skrivit av honom 4 månader sen. Det gjorde han när han fri med Adrian (vilken förfärlig natt han hade) säkert skött in bollen i mål. Den gamla Moratta, "Londonderby mot Arsenal Moratta" gick inte att hitta mot Liverpool. Så gick Simone lös och de rödvita hade tagit över de blivande Premier League-mästarna hemmaborg vi slutsignal. Anfield var rött, en anna typ av röd.

Simonerött! ❤️